Helvetesgapet – om avgrunden som kommunikatörer måste överbrygga

Den viktigaste insikten om att arbeta som marknadsförare och kommunikatör på en kulturinstitution, fick jag först efter att jag hade sagt upp mig.

Problemet, som jag upplevde som anställd, var det otacksamma slitet med att marknadsföra verksamheter där flera konstnärliga avdelningar tävlade om min tid och uppmärksamhet. Om en avdelning var nöjd med mina insatser, så var någon annan missnöjd. Så kändes det i alla fall.

Vikten av internkommunikation

Som PR-konsult på en byrå lärde jag mig snabbt hur viktigt det är att presentera sina idéer för andra. Vi skapade keynotes, skrev tydliga debriefer och la mycket tid på att förklara våra tankar och strategier för kunder. Varje gång jag satt i ett sådant möte tänkte jag tillbaka på "helvetesgapet" på mitt tidigare jobb.

Så dum jag hade varit. Defensiv och ovillig att se mitt eget ansvar i internkommunikationen. Som en purken Mattis satt jag på min kammare istället för att sluta allianser och dela mina planer med hela "Borkagänget".

Medveten om gapet

Om du jobbar på en kommunikations- eller marknadsavdelning kanske du känner igen dig? Att du oftare än de flesta faktiskt hoppar över gapet, gör dig bara mer medveten om att avgrunden finns där, mellan din avdelning och resten.

Mitt råd till till dig är att kräva tid och utrymme för att kommunicera era planer till hela organisationen, oftare än vad som antagligen känns rimligt. Se till så att borgen ser sig som en enda enhet, med marknadsrövare som alltid gör sitt bästa.