Utan kulturkommunikation – inga konstnärliga upplevelser

När du googlar på ordet ”kulturkommunikation”, så får du antagligen ett otillfredsställande skralt resultat. Det är förvånande, eftersom vi trots allt är ganska många som jobbar med kommunicerandet av konst och kulturarv.

De flesta av de märkligt få träffarna handlar om kommunikationen mellan olika kulturer. Inget fel med det. Men kanske är du precis som jag ute efter stoff som handlar om det specifika yrkesområdet kulturkommunikation?

I så fall har du kommit helt rätt!

Jag har nämligen gett mig själv i uppgift att börja tänka och skriva kring det här ämnet, något som jag under min karriär som kommunikatör och PR-konsult i kulturbranschen, sällan har hunnit med. För ja, det är oftast mycket att göra!

Till att börja med, vad innebär begreppet?

Min definition av “kulturkommunikation”:

Med kulturkommunikation förmedlar vi kulturella uttryck och upplevelser till en publik.

Som kulturkommunikatörer vill vi engagera våra målgrupper, bjuda in till och förstärka olika kulturella upplevelser.

Vi vill sälja böcker, föreställningar och besök, bygga starka varumärken och hållbara relationer över tid.

Genom att väcka intresse för konsten eller kulturarvet, strävar vi efter att stimulera delaktighet, samtal och reflektioner som bidrar till ett levande samhälle.

Många discipliner och verktyg kan användas inom kulturkommunikation, såsom PR, marknadsföring, digital kommunikation, UX-design och SEO.

Kulturkommunikaitonen är en väsentlig del av alla kulturproducenters verksamhet. Utan kommunikation – inga konstnärliga upplevelser. Därför känns det rimligt och relevant att vi mer aktivt börjar föra ett professionellt samtal om hur den här kommunikationen går till.

Vad är publikarbete då?

Ett ord som jag mött många gånger i scenkonstbranschen är publikarbete. Alla är överens om att det behövs mer av det, men färre vet hur det ska definieras. Jag tänkte därför göra ett försök.

Publikarbete skulle kunna vara ALL kommunikation riktad till befintlig eller potentiell publik. Men jag tror det vore bättre att avgränsa det så här:

Publikarbete är strategiska insatser för att initiera eller fördjupa relationen med specifika publikgrupper.

Det kan exempelvis handla om uppsökande aktiviteter där konsten kommer till publiken i stället för tvärt om, eller särskilt gott värdskap i samband med utställningar och föreställningar. Publikarbete kan också syfta till att ge besökaren nycklar och ingångar till en djupare förståelse av ett verk (något som också bygger relationen, förstås).

Ett exempel är de fysiska introduktioner som danskompaniet Norrdans brukar erbjuda inför sina föreställningar. Jag glömmer aldrig när jag och några andra nyfikna besökare fick härma tranornas dans utifrån en Youtubevideo, inför visningen av Stina Nybergs verk The Dawn Chorus på Norrlandsoperan. Att jag hade fått prova själv, gav upplevelsen en ny dimension – jag kände verket i kroppen.

En praktisk skillnad mellan publikarbete och annan kulturkommunikation är förresten att den oftast kräver att producenter och/eller konstnärer är med i genomförandet av aktiviteten. Inte ens en kulturkommunikatör kan ju göra allt själv!