I dag är det dansens dag

Och just i dag är jag fortfarande uppfylld av den kollektiva värmen i Almas Söderbergs polyrytmiska Infinétude på Norrlandsoperan, där jag höll introduktion och publiksamtal. Men också intervjun som jag gjorde med dansaren och koreografen Marit-Shirin Carolasdotter för eXpression Umeå i går.

Det var ett samtal om hur Umeå på ett självklart sätt hänger ihop med resten av världen, genom vattendrag, idéer och alla de nätverk som vi skapar ihop. Hur dansen både kan vara det som skapar samhörighet över olika påhittade gränser, men också hur den kan vara den yttersta formen av motstånd i svåra tider.

Det fick mig att tänka på en annan intervju jag gjorde för länge sedan, när Riksteatern skulle turnera med Samlingen, där människors personliga dansminnen fördes in på en gemensam tidslinje.

Dansaren Raha Omrany i Linköping delade med sig av något som har funnits med mig sedan dess:

”Vi dansade i lönndom. Vi hade våra publiker i skogen och i öknen. Vi höll våra lektioner långt utanför centrum, i obygden. Flera gånger hittade de oss, vi blev arresterade, och det var som döden. Kan du föreställa dig att bli torterad för att du har dansat? Men jag hittade alltid ett sätt, jag återvände alltid till dansen.”

Bild från Infinétude med dansarna Elliot Marmouset, Anna Fitoussi och Roger Sala Reyner. Alma Söderberg och Anja Müller dansade också i verket. Foto av Elin Berge och kostym av Behnaz Aram.